Det rör på sig, i en himla fart, man hinner ju inte med:(
Dåså då ska vi se vart vi ska börja, jo det blir rättegång och den börjar i juni, då fallet har gått upp till hovrätten, den lilla idioten vill inte ta sitt straff, sätt honom på en öde ö och ge honom ett gevär så kan han...ja, nu ska vi inte gå dit.
I måndags så stack min syster son hemifrån, efter ett litet gräl med sin mor, han gick hem packa en väska och drog, och lämna sin mor i spillror. Förstår att man mår dåligt, jag förstår att man gör misstag, men misstag kan man fixa om man vill, men vad ska man göra för någon som inte vill bli hjälpt?
Man kan skylla på andra, man kan säga att det är miljön man är i som är fel, man kan säga mycket, men det är så att det är inte alla andras fel att man mår dåligt!!
Man har ett egen ansvar också, man gör sina val här i livet, dom är både dåliga och bra val, när man väljer dåliga val så lär man sig av dom. Man måste också se att man själv är ansvarig för det man gör, man kan inte skylla ifrån sig för det man gör. Man up, take care of your own business.
Vad ska man göra som förälder? Ta på sig att man inte ser, hör, inte kan vända ut och in på sig själv, ska man ta på sig ansvaret för det ens barn gör, ja det gör man ändå, ska myndigheter sitta och tala om det för en när man redan är nere för räkning? Om detta hade varit Amerika hade jag kunnat stämt dom jävlarna, och fått ett fett skadestånd för det:) men tyvärr är detta inte Amerika, och tack för det, men det ger er inte rätt att stampa på min syster som har gjort allt för sina barn!!! Gör fortfarande allt för barnen, fast hon går på knäna, ska hon ner i avgrunden, för att ni era jävlar ska se att det är inte bara att se till barnet, man måste också se till föräldrarna, och min syster kan inte tillåta att han knäcker en familj, för att han mår dåligt, när han inte tar emot den hjälpen som ges..!! Gå på det, gör det, vem ska ta upp honom sen, när socialen vänder honom ryggen, jo det blir vi, vi som är så dåliga just nu, som inte ser att han mår dåligt..
Man har ett eget ansvar om sitt liv, eget ansvar när det kommer till sina problem, ett eget ansvar att vilja ta hjälp, när man gör nåt som inte är rätt, då får man ta konsekvenserna av sitt handlande!! Hoppas vid gud, att du vet vad det är du vill, för vi är här nu!
Inte sen, när du kommer på att du har begått ett stort misstag, att vända din familj ryggen, som alltid har kämpat för dej.
Jag förstår inte alls..........för jag börjar att gå på knäna med....men inte riktigt än...först ska syster med familj upp över vatten ytan........
Sen jag:((
Jag älskar dej Alex...men jag förstår inte alls, förstår inte alls, man känner sig lurad, så varför fortsätter man??
// Christel
I måndags så stack min syster son hemifrån, efter ett litet gräl med sin mor, han gick hem packa en väska och drog, och lämna sin mor i spillror. Förstår att man mår dåligt, jag förstår att man gör misstag, men misstag kan man fixa om man vill, men vad ska man göra för någon som inte vill bli hjälpt?
Man kan skylla på andra, man kan säga att det är miljön man är i som är fel, man kan säga mycket, men det är så att det är inte alla andras fel att man mår dåligt!!
Man har ett egen ansvar också, man gör sina val här i livet, dom är både dåliga och bra val, när man väljer dåliga val så lär man sig av dom. Man måste också se att man själv är ansvarig för det man gör, man kan inte skylla ifrån sig för det man gör. Man up, take care of your own business.
Vad ska man göra som förälder? Ta på sig att man inte ser, hör, inte kan vända ut och in på sig själv, ska man ta på sig ansvaret för det ens barn gör, ja det gör man ändå, ska myndigheter sitta och tala om det för en när man redan är nere för räkning? Om detta hade varit Amerika hade jag kunnat stämt dom jävlarna, och fått ett fett skadestånd för det:) men tyvärr är detta inte Amerika, och tack för det, men det ger er inte rätt att stampa på min syster som har gjort allt för sina barn!!! Gör fortfarande allt för barnen, fast hon går på knäna, ska hon ner i avgrunden, för att ni era jävlar ska se att det är inte bara att se till barnet, man måste också se till föräldrarna, och min syster kan inte tillåta att han knäcker en familj, för att han mår dåligt, när han inte tar emot den hjälpen som ges..!! Gå på det, gör det, vem ska ta upp honom sen, när socialen vänder honom ryggen, jo det blir vi, vi som är så dåliga just nu, som inte ser att han mår dåligt..
Man har ett eget ansvar om sitt liv, eget ansvar när det kommer till sina problem, ett eget ansvar att vilja ta hjälp, när man gör nåt som inte är rätt, då får man ta konsekvenserna av sitt handlande!! Hoppas vid gud, att du vet vad det är du vill, för vi är här nu!
Inte sen, när du kommer på att du har begått ett stort misstag, att vända din familj ryggen, som alltid har kämpat för dej.
Jag förstår inte alls..........för jag börjar att gå på knäna med....men inte riktigt än...först ska syster med familj upp över vatten ytan........
Sen jag:((
Jag älskar dej Alex...men jag förstår inte alls, förstår inte alls, man känner sig lurad, så varför fortsätter man??
// Christel
Råd & Stöd!
Idag hade vi möte på råd & stöd, och det var ett efterlängtat möte för min del, även om det är jobbigt så är det skönt att ha dom. Det får en att se på saker, på andra perspektiv, även om jag själv tycker att jag är duktig på att se saker på olika sätt, så är det bra att ha någon som kan påpeka ett annat sätt att se det.
Jag har ju inte (än ska jag väl säga) brustit på mötet, fast det har varit nära många gånger, å jag måste säga att jag är så stolt över dom att dom visar sina känslor. Jag känner att om jag brister då kommer det att brista rejält, och det klarar jag inte, jag vill inte få den ångesten som gör att jag inte kan andas, då rummet blir litet och paniken kryper på. Fick det när jag bodde på brunnegatan, och den känslan, obehaget, vill jag inte känna igen, fick en liten attack av det en gång påväg till jobbet. Straxt efter att mamma dog, då jag fick svänga av E22 för att jag inte kunde sluta gråta, känslan av att inte få luft, känslan av att det är nåt fel på en, nej tack jag avstår, bättre att ha det ned stoppat i ryggsäcken så länge det går, å det finns mycket med plats kvar.
Jag önskar många gånger att jag hade min mamma att prata med, nu har jag ju inte det, och det är så svårt ibland att inte ha henne kvar.
Jag saknar henne enormt mycket och det gör så ont när saknaden kommer:(
Jag har ju inte (än ska jag väl säga) brustit på mötet, fast det har varit nära många gånger, å jag måste säga att jag är så stolt över dom att dom visar sina känslor. Jag känner att om jag brister då kommer det att brista rejält, och det klarar jag inte, jag vill inte få den ångesten som gör att jag inte kan andas, då rummet blir litet och paniken kryper på. Fick det när jag bodde på brunnegatan, och den känslan, obehaget, vill jag inte känna igen, fick en liten attack av det en gång påväg till jobbet. Straxt efter att mamma dog, då jag fick svänga av E22 för att jag inte kunde sluta gråta, känslan av att inte få luft, känslan av att det är nåt fel på en, nej tack jag avstår, bättre att ha det ned stoppat i ryggsäcken så länge det går, å det finns mycket med plats kvar.
Jag önskar många gånger att jag hade min mamma att prata med, nu har jag ju inte det, och det är så svårt ibland att inte ha henne kvar.
Jag saknar henne enormt mycket och det gör så ont när saknaden kommer:(
Orken sinar!
När vägen blir för krokig, då önskar man att den kunde plana ut sig och bli rak, men tydligen så tycker herren där uppe att vi inte är prövade tillräckligt, så han kör ett varv till:(
Vad är det som gör att man blir så prövad genom livet??
Tänk om man ibland kunde tänka på andra, hur dom känner sig, hur dom mår, hur dom blir sårade?
Jag vill inte låta negativ, men varför blir det så att man bara tänker på sig själv när man mår dåligt, tänker man inte på dom som står och tittar som känner sig så maktlösa, att hur dom än vrider och vänder på sig så kan man inte hjälpa för dom ingen hjälp vill ha, eller är det så att dom inte vet hur dom ska få fram sitt budskap, vad det är som trycker dom?
Jag vill så gärna ta det onda och kasta det så långt bort det går, men när jag inte får tillgång till det onda så kan jag ju inte hjälpa:(
Vill bara att lugnet ska infinna sig så min syster får lite ro i sin själ, och henne familj får det lugnt..:))
Vad är det som gör att man blir så prövad genom livet??
Tänk om man ibland kunde tänka på andra, hur dom känner sig, hur dom mår, hur dom blir sårade?
Jag vill inte låta negativ, men varför blir det så att man bara tänker på sig själv när man mår dåligt, tänker man inte på dom som står och tittar som känner sig så maktlösa, att hur dom än vrider och vänder på sig så kan man inte hjälpa för dom ingen hjälp vill ha, eller är det så att dom inte vet hur dom ska få fram sitt budskap, vad det är som trycker dom?
Jag vill så gärna ta det onda och kasta det så långt bort det går, men när jag inte får tillgång till det onda så kan jag ju inte hjälpa:(
Vill bara att lugnet ska infinna sig så min syster får lite ro i sin själ, och henne familj får det lugnt..:))
Efter stormen kommer lugnet säger dom:(
Ja efter stormen kommer lugnet, stämmer inte i verkligheten, för det känns som om denna dom gjorde så att man känner sig mer maktlös än man gjorde innan. Det verkar som att det släppte ut nåt annat i atmosfären, som har liggat och pyrt. Det känns som om hopplösheten infanns sig med ett stort brak, att vad, hur ska man handskas med känslorna som kom som ett brev på posten!
Man hakar upp sig på saker som är obefintliga men som känns som stora, stora saker som inte fungerar fast man vill att det ska fungera. Hur svårt ska det vara att göra det man blir bedd att göra, men dom sakerna blir svåra att göra när inte hjärnan hänger med, man fastnar i ett läge där hjärnan går på tomgång, du hör vad dom säger men det kopplar inte för det är fullt, det är fullt att du inte hittar någon väg ut, förutom en väg som är helt ologisk i alla andras öron, för det du säger hänger inte ihop med verkligheten. Det du vill göra kan fungera men man måste har ekonomi för det, och har man inte det så funkar det inte. Svårt för dej att förstå, för vi täppte till din väg ut, den vägen ut som du tror hjälper din familj, för om du får ta den vägen ut, så hjälper du din familj med ett problem mindre att lösa, tror du, snällt tänkt, men för dej är inte problemet löst, för du löser inte problemet själv utan hjälp:(
Jag hoppas att vi kan nu lösa en liten del av ditt problem, när vi har varit hos läkaren och bup, jag hoppas att dom kan lösa några knutar åt dej, för du vill inte va såhär,för det är inte du!!
Om jag kunde lösa alla problem i ett nafs, så skulle jag göra det, om jag skulle kunna ta alla negitiva känslor och stoppa dom i en påse och kasta dom så skulle jag göra det, men negativa känslor går inte att stoppa i en påse.
Om jag kunde skulle jag kunna va överallt så skulle jag va överallt. Men jag är bara en människa, jag kan inte klona mig. Om jag kunde ta era problem åt er skulle jag göra det, och så skulle jag kasta dom så långt bort jag kunde, men jag kan inte det, men det jag kan göra är att vara där för er, prata med er, försöka att få er att se lite längre fram på vägen, förbi hindren!!
Försöka få er att se att ni har varandra, och att ni har åstakommit så mycket tillsammans, ni måste även om det är svårt att se förbi hindren som kommer i en rasande fart, att ta sats och hoppa tillsammans:)
Även när det känns som att ni vill ge upp, så har ni varandra trots era olikheter...
Denna tyckte jag var lite tänkvärd:)
Ha det gott...
Man hakar upp sig på saker som är obefintliga men som känns som stora, stora saker som inte fungerar fast man vill att det ska fungera. Hur svårt ska det vara att göra det man blir bedd att göra, men dom sakerna blir svåra att göra när inte hjärnan hänger med, man fastnar i ett läge där hjärnan går på tomgång, du hör vad dom säger men det kopplar inte för det är fullt, det är fullt att du inte hittar någon väg ut, förutom en väg som är helt ologisk i alla andras öron, för det du säger hänger inte ihop med verkligheten. Det du vill göra kan fungera men man måste har ekonomi för det, och har man inte det så funkar det inte. Svårt för dej att förstå, för vi täppte till din väg ut, den vägen ut som du tror hjälper din familj, för om du får ta den vägen ut, så hjälper du din familj med ett problem mindre att lösa, tror du, snällt tänkt, men för dej är inte problemet löst, för du löser inte problemet själv utan hjälp:(
Jag hoppas att vi kan nu lösa en liten del av ditt problem, när vi har varit hos läkaren och bup, jag hoppas att dom kan lösa några knutar åt dej, för du vill inte va såhär,för det är inte du!!
Om jag kunde lösa alla problem i ett nafs, så skulle jag göra det, om jag skulle kunna ta alla negitiva känslor och stoppa dom i en påse och kasta dom så skulle jag göra det, men negativa känslor går inte att stoppa i en påse.
Om jag kunde skulle jag kunna va överallt så skulle jag va överallt. Men jag är bara en människa, jag kan inte klona mig. Om jag kunde ta era problem åt er skulle jag göra det, och så skulle jag kasta dom så långt bort jag kunde, men jag kan inte det, men det jag kan göra är att vara där för er, prata med er, försöka att få er att se lite längre fram på vägen, förbi hindren!!
Försöka få er att se att ni har varandra, och att ni har åstakommit så mycket tillsammans, ni måste även om det är svårt att se förbi hindren som kommer i en rasande fart, att ta sats och hoppa tillsammans:)
Även när det känns som att ni vill ge upp, så har ni varandra trots era olikheter...
Denna tyckte jag var lite tänkvärd:)
Ha det gott...
Bra nyheter!
Då var det klart, domen har kommit och det var bra, nu är det bara att fortsätta framåt, och lägga detta bakom sig så gott det går. Det är inte så att man bara kommer att glömma, men man måste se till att det bearbetas så gott det går:( Det har varit en lång väg att gå, men nu går det framåt och det är ju så att med något dåligt följer nåt bra.
Det är snart sommar och med allt det som följer, visst ser man fram mot sommaren, och iår ska vi till falsterbo, bara jag och min syster, vi ska vara där i 2 dagar och för en gångs skull ska vi se huntingen iår det ska bli kul, hoppas bara att väder gudarna är med oss:)
Hur ska man gå vidare?
Det är frågan, som man kan få många olika svar på, så som jag ser det så visst kan man bearbeta det, för mig funkar det inte att göra det, för det tar upp så många känslor som man inte kan hantera. Å denna mur man har byggt upp under alla dessa år, ja den är välbyggd. Att behöva visa sitt innersta är jobbigt, det gör så att jag känner mig svag, det är nåt jag inte vill vara.Det är bättre att trycka ner det, visa en stark fasad, visst det kommer en dag då man inte kan visa en stark fasad, men den dagen jag visar mej svag är bara för min syster, för hon är den som kan läsa mig och som jag vet inte tycker jag är svag. Om någon gått mina skor och mitt liv det jag har sett i min familj, ingen kan säga att jag är svag.
När jag var liten det ända jag ville ha va en normal familj, men det fick jag inte, missförstå mej rätt, men jag ville ha en Svensson familj, det fick jag inte. Min mamma har gjort ett jättebra jobb med oss barn, hon gjorde ett bra jobb att försörja oss. Utan henne vart hade vi varit idag mån tro?
Till min syster säger jag bara: Det är en lång väg att gå, man nöter många skosulor, men även om vägen är lång så lär man sig nåt på vägen, bara man har några som stöttar en på den långa vägen, så går det att ta sig till slutet av vägen:)
Ha det alla och ta vara på varandra:)
Det är snart sommar och med allt det som följer, visst ser man fram mot sommaren, och iår ska vi till falsterbo, bara jag och min syster, vi ska vara där i 2 dagar och för en gångs skull ska vi se huntingen iår det ska bli kul, hoppas bara att väder gudarna är med oss:)
Hur ska man gå vidare?
Det är frågan, som man kan få många olika svar på, så som jag ser det så visst kan man bearbeta det, för mig funkar det inte att göra det, för det tar upp så många känslor som man inte kan hantera. Å denna mur man har byggt upp under alla dessa år, ja den är välbyggd. Att behöva visa sitt innersta är jobbigt, det gör så att jag känner mig svag, det är nåt jag inte vill vara.Det är bättre att trycka ner det, visa en stark fasad, visst det kommer en dag då man inte kan visa en stark fasad, men den dagen jag visar mej svag är bara för min syster, för hon är den som kan läsa mig och som jag vet inte tycker jag är svag. Om någon gått mina skor och mitt liv det jag har sett i min familj, ingen kan säga att jag är svag.
När jag var liten det ända jag ville ha va en normal familj, men det fick jag inte, missförstå mej rätt, men jag ville ha en Svensson familj, det fick jag inte. Min mamma har gjort ett jättebra jobb med oss barn, hon gjorde ett bra jobb att försörja oss. Utan henne vart hade vi varit idag mån tro?
Till min syster säger jag bara: Det är en lång väg att gå, man nöter många skosulor, men även om vägen är lång så lär man sig nåt på vägen, bara man har några som stöttar en på den långa vägen, så går det att ta sig till slutet av vägen:)
Ha det alla och ta vara på varandra:)
Nu var det länge sen, väldigt länge sen..
Då har man hittat hit igen, det var evigheter sen jag var här och blogga, men bättre sent än aldrig som det heter:)
Vet inte riktigt vart man ska börja, men det har varit väldigt mycket som har hänt, sen sist jag blogga, och om jag fick bestämma så önskar jag att det aldrig hänt, men nu är vi här och måste göra det bästa av det som är.
Det sista jag skrev här på bloggen var om min far och hans operation, som gick bra och det gick även bra att se till att hans hund Alex kom till dom gröna ängarna fast det är det sista man vill göra så fanns det inga alternativ än det:(
Men nu är det som det är och det ända man kan göra är att gå vidare, något jag har gjort, och förra året och även iår har det varit körigt i mitt liv. Å jag tror att jag har tappat bort mig själv lite, för jag vet inte vad jag håller på med emallanåt.
Det kan lätt bli så när man inte stannar upp och tittar, och då menar jag verkligen tittar, för många känslor är undanträngda, och dom ska komma upp till ytan en dag, är det då någon som kommer att va där när jag bryter ihop? För det är mycket där nu, allt som har varit med min häst, min syster med familj, mina egna tankar, det är mycket att bära på, och som egentligen skulle behöva komma upp till ytan, men jag är rädd att om jag släpper på ventilen så exploderar det, å det är inte bra.
Nu undrar ni säkert vad det är med hästen, jo han har sammanväxta kotor i ryggen, och efter att ha varit på strömsholm fram och tillbaka för behandlingar så blev han friskförklarad. Han var frisk i 3 veckor, jag trodde jag skulle bryta ihop, gjorde inte det, utan åkte till Åsa Frykman och ultraljuda ryggen och den prognosen var dyster, jag fick frågan om jag ville ha honom utdömd eller om jag ville ge honom en chans till, jag gav honom en chans till, idag är ryggen symtomfri en så länge, men det gnager i mitt huvud varje dag jag rider eller tömkör, så kollar jag hur han är, vad han gör, och undrar är han frisk? Han fungerar fortfarande, men mina tankar är nåt helt annat, för jag älskar denna häst, så mycket, så det sista jag vill är att ta bort honom, men vi jobbar på för att så länge det är bra så är det bra, annars måste man ta beslutet, och det är bara jag som kan göra det:(
Min syster familj, ja när ska det sluta, om jag kunde så skulle jag stoppa tiden, dra tillbaka den till tiden när det var problemfritt, men det går inte. Det har varit så mycket att det går inte att få ner på pränt, för det är mycket, och jag kan säga att vara en närstående är svårt, svårt att kunna hantera alla deras känslor och hopplöshet, och samtidigt va den som är där och stöttar alla. Å att kunna prata med ett barn, som har så många saker igång i huvudet, ja det är en utmaning kan jag lova. Det ända jag kan göra är att försöka hålla en distans till det,även om det är svårt, det är svårt att inte ta till sig, för det är inte riktat mot en, men det är svårt, för det ända man vill är att krama om och ta bort allt det som gör ont. Men jag har lärt mig att man kan inte ta bort det onda åt någon annan:( Hur tar jag det? Jo, bra eller inte bra, ibland skulle jag vilja att nån bara tog det åt mig, tog bort mina känslor, för det är jobbigt att ha känslor i vissa fall...
Jag är stark, men ibland skulle jag vilja va svag också:(
Ta vara på varandra:)
Vet inte riktigt vart man ska börja, men det har varit väldigt mycket som har hänt, sen sist jag blogga, och om jag fick bestämma så önskar jag att det aldrig hänt, men nu är vi här och måste göra det bästa av det som är.
Det sista jag skrev här på bloggen var om min far och hans operation, som gick bra och det gick även bra att se till att hans hund Alex kom till dom gröna ängarna fast det är det sista man vill göra så fanns det inga alternativ än det:(
Men nu är det som det är och det ända man kan göra är att gå vidare, något jag har gjort, och förra året och även iår har det varit körigt i mitt liv. Å jag tror att jag har tappat bort mig själv lite, för jag vet inte vad jag håller på med emallanåt.
Det kan lätt bli så när man inte stannar upp och tittar, och då menar jag verkligen tittar, för många känslor är undanträngda, och dom ska komma upp till ytan en dag, är det då någon som kommer att va där när jag bryter ihop? För det är mycket där nu, allt som har varit med min häst, min syster med familj, mina egna tankar, det är mycket att bära på, och som egentligen skulle behöva komma upp till ytan, men jag är rädd att om jag släpper på ventilen så exploderar det, å det är inte bra.
Nu undrar ni säkert vad det är med hästen, jo han har sammanväxta kotor i ryggen, och efter att ha varit på strömsholm fram och tillbaka för behandlingar så blev han friskförklarad. Han var frisk i 3 veckor, jag trodde jag skulle bryta ihop, gjorde inte det, utan åkte till Åsa Frykman och ultraljuda ryggen och den prognosen var dyster, jag fick frågan om jag ville ha honom utdömd eller om jag ville ge honom en chans till, jag gav honom en chans till, idag är ryggen symtomfri en så länge, men det gnager i mitt huvud varje dag jag rider eller tömkör, så kollar jag hur han är, vad han gör, och undrar är han frisk? Han fungerar fortfarande, men mina tankar är nåt helt annat, för jag älskar denna häst, så mycket, så det sista jag vill är att ta bort honom, men vi jobbar på för att så länge det är bra så är det bra, annars måste man ta beslutet, och det är bara jag som kan göra det:(
Min syster familj, ja när ska det sluta, om jag kunde så skulle jag stoppa tiden, dra tillbaka den till tiden när det var problemfritt, men det går inte. Det har varit så mycket att det går inte att få ner på pränt, för det är mycket, och jag kan säga att vara en närstående är svårt, svårt att kunna hantera alla deras känslor och hopplöshet, och samtidigt va den som är där och stöttar alla. Å att kunna prata med ett barn, som har så många saker igång i huvudet, ja det är en utmaning kan jag lova. Det ända jag kan göra är att försöka hålla en distans till det,även om det är svårt, det är svårt att inte ta till sig, för det är inte riktat mot en, men det är svårt, för det ända man vill är att krama om och ta bort allt det som gör ont. Men jag har lärt mig att man kan inte ta bort det onda åt någon annan:( Hur tar jag det? Jo, bra eller inte bra, ibland skulle jag vilja att nån bara tog det åt mig, tog bort mina känslor, för det är jobbigt att ha känslor i vissa fall...
Jag är stark, men ibland skulle jag vilja va svag också:(
Ta vara på varandra:)
Sorgens dag!!
Ibland undrar jag vad som gör att man alltid får göra det tunga, livet är inte rättvist just nu tycker jag inte. Om jag fick bestämma så skulle jag göra så pappa inte har ont, att han fick ha sin hund kvar, och att jag kunde fixa honom oxå, men jag är inte Gud!! Å han finns han verkligen, för om han fanns så skulle ju inte världen se ut som den gör idag...Så jag skiter i dej Gud, för du är inte rättvis, varför vi igen, tycker inte du att vi har gått igenom till räckligt, vad är vi bödeln, som ska utföra dessa saker igen..Jag känner mej som bödeln, som påtalar, tjatar om vad sin far ska tänka, göra, medans han sitter och försöker att vara positiv!! Vad är jag för människa som inte kan se det positiva, han får ju en operation, klart att han blir bra, näe lilla Christel är så negativ,måste bara påtala att du kanske inte blir som du har varit..Men förhelvete låt papsen tro att det kommer att fixa sig, vi får väl plocka ihop honom när det inte blir så, för det kan ju bli så..Orka, är ett ord utan betydelse, för det är inte att man orkar, jag tror att det är viljan som gör att man tar sig igenom saker och ting..Men nu sitter jag här igen, och ska göra det som jag inte så länge sen gjorde med mamma´s hund, nu är jag där igen...Fy fan, men du är ju inte frisk, och kommer inte att bli det Alex, så du får hälsa till Teddy, Mary, pajas, turbo, blizz, att vi älskar er fortfarande, och vi saknar er allt för mycket, denna dag är inte kul, och jag är förbannad, för detta är det näst jobbigaste jag vet, att behöva släcka ett LIV...:(
Fan ta dej mamma, varför, det är meningen att du ska vara här, och tala om, krama, se till att man inte tycker synd om sig själv, men näe, nu är man helt alone, men jag älskar dej ändå, även om du inte är här..
Right now, life sucks!!
Mycket händer!!
Då var det här, det man fasar för varje jul, men så är det, hur man än gör så kommer den..I år har det varit lite jobbigt, man drömmer om mor, konstigt att det blir så. Iår firar vi tidigare för att jag då ska jobba, detta år kommer även papsen hit och det ska bli kul och jag tror att en av mina bröder oxå kommer, är inte säker på det, det skulle ju vara kul om bägge kom, så man fick känna sig som en normal familj, som faktiskt vill umgås, för tiden är knapp, och man vet inte om det, förrän döden knackar på dörren..
Till er alla som förlorat någon, det är jobbigt och tiden läker inte alla sår, men dom lindras, och våra nära och kära skulle inte vilja att vi satt och sörjde denna högtid, utan att vi skulle njuta av den..Dom vill att vi ska må bra!!
Mamma jag saknar dej enormt mycket, jag önskar en idag att jag hade talat om hur mycket jag älskar dej, jag vet att du vet det, men jag hade velat säga det till dej...
God jul på er alla!!!
Till er alla som förlorat någon, det är jobbigt och tiden läker inte alla sår, men dom lindras, och våra nära och kära skulle inte vilja att vi satt och sörjde denna högtid, utan att vi skulle njuta av den..Dom vill att vi ska må bra!!
Mamma jag saknar dej enormt mycket, jag önskar en idag att jag hade talat om hur mycket jag älskar dej, jag vet att du vet det, men jag hade velat säga det till dej...
God jul på er alla!!!
Å så var vi i December!
Tiden går fort, så fort att man inte hinner att blogga, elr så är det bara en undanflykt..För hur elr hur, så har den månaden kommit, som jag avskyr mest, även om man skulle tycka att det är fint, mycket snö och så får man pynta och göra fint i hemmet och sitta och tända ljus nu när det är advent, mysfaktorn är hög..
Men stämningen vill inte komma, tycker det är jobbigt, men jag slipper ju inte undan, för julen närmar sig med stormsteg, dags att köpa julklappar, sitta och vara trevlig igen, pyssla så man hinner att träffa alla man måste träffa och sitta och äta julmat..Visst jag är trist, jag är gnällig, men jag får bara dåligt samvete, och jag mår piss, för även om det är en tid sedan, så känns det som igår..
Som sagt mysfaktorn är hög när det närmar sig julen, med det jag kommer ihåg är min sista jul med min kära mor, som jag saknar i massor, därför blir jag inte besviken när jag jobbar jul, för det är skönt att slippa tänka, och att bli påmind, hur hon sitter där och försöker att få julen så minnesvärd, fast hon mådde så dåligt.
Mamma jag saknar dej, även om jag vet att du har det bra, och att du vakar över oss, men tomrummet är stort, det finns ingen som kan fylla det...
Därför är julen fortfarande en pina, och till min kära syster, jag är lesen att jag jobbar, och lämnar dej där, den dagen, men jag är egoistisk där, jag orkar inte, även om jag skulle behöva va där för dej yster..
Jag har haft tur, att julen infaller bra på mitt arbets schema så bra, att jag jobbar, det är väl det ända som faktiskt har varit bra med detta schema.. Det gör ont i hjärtat, väldigt ont, men livet är så....Tyvärr:(
Take Care:)
Men stämningen vill inte komma, tycker det är jobbigt, men jag slipper ju inte undan, för julen närmar sig med stormsteg, dags att köpa julklappar, sitta och vara trevlig igen, pyssla så man hinner att träffa alla man måste träffa och sitta och äta julmat..Visst jag är trist, jag är gnällig, men jag får bara dåligt samvete, och jag mår piss, för även om det är en tid sedan, så känns det som igår..
Som sagt mysfaktorn är hög när det närmar sig julen, med det jag kommer ihåg är min sista jul med min kära mor, som jag saknar i massor, därför blir jag inte besviken när jag jobbar jul, för det är skönt att slippa tänka, och att bli påmind, hur hon sitter där och försöker att få julen så minnesvärd, fast hon mådde så dåligt.
Mamma jag saknar dej, även om jag vet att du har det bra, och att du vakar över oss, men tomrummet är stort, det finns ingen som kan fylla det...
Därför är julen fortfarande en pina, och till min kära syster, jag är lesen att jag jobbar, och lämnar dej där, den dagen, men jag är egoistisk där, jag orkar inte, även om jag skulle behöva va där för dej yster..
Jag har haft tur, att julen infaller bra på mitt arbets schema så bra, att jag jobbar, det är väl det ända som faktiskt har varit bra med detta schema.. Det gör ont i hjärtat, väldigt ont, men livet är så....Tyvärr:(
Take Care:)Så är det!
Ibland är det detta som behövs..När man blir påmind:(
Bra låt!
En bra låt, med i filmen Twilight "New Moon"
Possibility
There’s a possibility
There’s a possibility
All that I had was all I gon’ get
There’s a possibility
There’s a possibility
All I gon get is gone with your step
So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know
Know that when you leave
Know that when you leave
By blood and by mean
You walk like a thieve
By blood and by mean
I fall when you leave
So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know
Tell me when my sigh is over
You’re the reason why I’m close
Tell me if you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn’t show
By blood and by mean
I fall when you leave
By blood and by mean
I follow your lead
Stor klump i magen!
Sitter här och undrar varför jag har en stor klump imagen, känns som om jag ska explodera..Skulle vilja skrika rakt ut...Å jag har ingen aning varför jag känner så, men jag blir irriterad på allt, om jag får sms som inte passar, elr när inget går som det ska, elr att jag inte har nåt att göra..
Vad är fel??
Hur ska det gå o rida när jag känner mej såhär, det är dömt från början, men jag kan inte avboka på grund av att mitt humör är inte på topp, kanske kan det göra mej gott att träna, få tänka på nåt annat..
Vad är fel, när jag inte vet varför jag känner som jag gör, denna jävla vinter och allt med den, kan man inte hoppa över den..Påtagligt värre!!
Usch:(
//c
Vad är fel??
Hur ska det gå o rida när jag känner mej såhär, det är dömt från början, men jag kan inte avboka på grund av att mitt humör är inte på topp, kanske kan det göra mej gott att träna, få tänka på nåt annat..
Vad är fel, när jag inte vet varför jag känner som jag gör, denna jävla vinter och allt med den, kan man inte hoppa över den..Påtagligt värre!!
Usch:(
//c
Snöit värre!!
Idag har ju jag inte kommit iväg till stallet för att jag har ju då inte bytt till vinterdäck än, så det blev att gå till affären istället och inhandla grejor till bak..Har då bakat tuppkaka och bullar och så har jag även hunnit med att städa här hemma, och gjort rent i i rören i badrummet, till handfat, och badkar alltså..
Min far ringde och sa att han hade kommit tillbaka från linköpings lasarett och skulle bli kvar i Norrköping till imorrn innan han får komma hem, han tyckte väl inte det var så kul, men det kan ju inte vara roligt jämt..
Tiden går och det närmar sig jul, igen, ett datum jag inte tycker om, måste ju försöka att fira nåt för barnet skull, men helst av allt skulle jag vilja strunta i det..Det är jobbigt, jobbigt, skit jobbigt.
Men så är det, det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av det, men som sagt, jag avskyr det, sitta och vara trevlig, när man bara har lust att skrika ut att livet är orättvist, visst jag är inte ensam om att förlora någon, men det hade ju varit trevligt om det inte hade skett den dagen..Gulligull pluttiplutt, näe det är inget för mej..Skulle tänka mej supa ner mej och fira jul, men det kan jag ju inte göra, för det är inte jag:(
Men annars är det bra!!
//christel
Min far ringde och sa att han hade kommit tillbaka från linköpings lasarett och skulle bli kvar i Norrköping till imorrn innan han får komma hem, han tyckte väl inte det var så kul, men det kan ju inte vara roligt jämt..
Tiden går och det närmar sig jul, igen, ett datum jag inte tycker om, måste ju försöka att fira nåt för barnet skull, men helst av allt skulle jag vilja strunta i det..Det är jobbigt, jobbigt, skit jobbigt.
Men så är det, det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av det, men som sagt, jag avskyr det, sitta och vara trevlig, när man bara har lust att skrika ut att livet är orättvist, visst jag är inte ensam om att förlora någon, men det hade ju varit trevligt om det inte hade skett den dagen..Gulligull pluttiplutt, näe det är inget för mej..Skulle tänka mej supa ner mej och fira jul, men det kan jag ju inte göra, för det är inte jag:(
Men annars är det bra!!
//christel
Mycket händer!
Mycket händer, som man inte kan göra nåt åt, men känslan man får när det händer är gaskramande, för man vill inte att det förflutna ska visa sitt ansikte, så man får den där känslan igen..Känslan att man inte kan göra nåt, utan bara vänta och se och hoppas att gud är med en.
Denna gång var gud på våran sida,men nästa gång kan det vara den sista, hur många chanser har man, när oddsen är emot en?
Ibland önskar jag att vi människor var odödliga, men det är vi inte, jag vet att det bara är på film, men ibland önskar jag att man var det, för då skulle man få ha dom man har förlorat..Kvar!!
Vet inte om jag har blivit känslokall elr om det bara är en mur jag har runt mej, men jag känner inget, har inte gråtit, inget..Är det fel??
Eller är jag inne i fas, där jag åter igen inte vet vad som är fel..På mej...
//c
Denna gång var gud på våran sida,men nästa gång kan det vara den sista, hur många chanser har man, när oddsen är emot en?
Ibland önskar jag att vi människor var odödliga, men det är vi inte, jag vet att det bara är på film, men ibland önskar jag att man var det, för då skulle man få ha dom man har förlorat..Kvar!!
Vet inte om jag har blivit känslokall elr om det bara är en mur jag har runt mej, men jag känner inget, har inte gråtit, inget..Är det fel??
Eller är jag inne i fas, där jag åter igen inte vet vad som är fel..På mej...
//c
