Sympati vad är det:)
Igår skrev jag om något som jag har delade meningar om, elr ska jag säga något jag inte kan ha sympati för överhuvudtaget..Ja, ni kan kalla mej trångsynt, ni kan kalla mej vad som helst, men ha inte en åsikt om du inte har varit i mina skor..
Jag är barnet till en missbrukare, så jag vet hur det är, allas historier är olika, men våra erfarenheter sitter i ryggraden, som knivar som sticks in och vrids om..Alla missbrukare har sina historier, hur deras barndom var, elr hur livet har varit hårt för dom, elr hur allt bara togs bort från dom, sorgligt och absolut sant..Men det tar inte bort ansvaret som du själv har: ditt egna val!!
Man kan välja sin väg, och om man väljer den vägen, då är det ditt ansvar att se till att hitta tillbaka, och be dina nära och kära om förlåt..För det är vi barnen som mår dåligt, och då menar jag riktigt dåligt...Så därför kan jag inte ha sympati elr empati för någon som missbrukar, och den som sa att alkolism är en sjukdom är rena jävla bullshit...Det är ingen sjukdom, man kan inte ha etiketter på allt, för i grund och botten så handlar det om ditt egna lilla dåliga självförtroende, din lilla flykt, för det är ju svårt att vara i verkligheten imellanåt...Men man får fan lära sig det...
Nog om det, jag hoppas att du faktiskt tar rätta vägen...
Dagen i sig har varit bra idag, jag var uppe 06.00 och drog iväg till stallet för att fodra och släppa ut hästarna, va lite chockad att min lilla pålle inte bångla på boxdörren över huvudtaget idag, så jag blev orolig och tog tempen på honom ( ja, jag vet lite löjligt) men jag trodde han var dålig för han var hur tyst som helst..Men han hade inte feber, och han var pigg o alert när jag red ut..
//c
Har svårt att ge sympati & empati:(
Ibland är livet orättsvis, och ibland så går livet där man tar det, för vi människor har val här i livet..Även när det är hårt, orättsvis och när det inte verkar finnas någon utväg..Men det finns alltid en utväg, och det finns vägar man kan gå, det handlar bara om att göra ett val.
Man kan hamna snett, men man kan alltid komma tillbaka, bara om man själv vill..Man kan inte skylla på någon annan, att det är deras fel, för felet ligger hos en själv, och det är bara en själv, som kan ändra på det, det är bara en själv som kan räcka ut en hand - och be om hjälp, och det är bara en själv som vet när man verkligen vill ha hjälp.
Det finns människor omkring en som bry sig, även om man inte tror det, men det finns alltid några som står där, när livet man lever remmar..Det är dom man inte trodde skulle stå där, som finns där..
Jag behöver inte tycka om det du gör, jag tycker inte synd om dej, för det är ingen som har tvingat dej, du har det som många inte har - du har jobb, ett jobb du tycker om...Du har fått många chanser, många chanser som många inte skulle få, dom chanserna spolera du..Du ljuger och manipulerar den människan som älskar dej, trotts allt du har gjort, den människan undrar vad som gått fel, har den gjort nått fel? Nej, det har den inte, den älskar dej villkorslöst, och den människan lurar du mest av allt, den människan plockar upp och röjer upp efter dej...
Vad får den av dej.........Jo detta: sömnlöshet, frågor utan svar, gråter, och vill att du ska bli hel!
Du har även andra små, som oxå älskar dej, dom svek du gång på gång, och skyllde allt på deras mor, chanserna du fick, som du bara kasta bort, sen sitter du o gråter och tycker synd om dej själv, hur kunde ditt liv bli såhär...Jo, jag ska tala om det: Du gjorde det så, alldeles själv, och ingen annan hjälpte dej, du fick en andra chans, och vad gjorde du med den, kasta den igen..
Så nu är du där du är, och frågan är: Vad ska du ta för väg denna gång?
Ska du göra dina små glada, och låta dom få sin far, som dom en gång hade, elr ska du fortsätta den vägen du är på?
Jag hoppas att du tar en annan väg, så du lättar lite på bördan som vissa bär på i sitt hjärta, så dom kan få dej tillbaka, så som dom vill att du ska vara..Å kunna älska dej igen, efter alla bakslag..
Om jag inte stod nära och om jag inte kände dej, så skulle jag faktiskt inte bry mej över huvudtaget, du har gjort ditt val, och om du tycker att den vägen är bra, så fortsätt att köra den vägen, men låt inte mej betala för det, för jag jobbar och tycker inte mina skattepengar ska gå till det, det ska gå till dom som vill sluta, till dom som vill ta tag i sitt liv!!!
Men här är jag nu, och jag har några personer som står mej väldigt nära och som jag älskar, som du är en del i deras liv, så nu är det mitt ansvar att stå där och visa mitt stöd. det gör jag jättegärna, jag hoppas bara att det ger dej ny kraft att ta tag i ditt liv igen, och komma på fötter...
För det är faktiskt bara DU som kan göra nåt åt det...vi andra finns där, vi stöttar och hjälper så gott vi kan, men det är bara du som kan få det att funka..
Önskar dej lycka till --hoppas att du tar rätta vägen:)
// c
