csintalan

Problem kommer aldrig ensam, och när dom kommer så kommer dom som ett blixnedslag.
Tänk om man kunde ta allas problem och stoppa dom i säck och kasta den så skulle alla problem vara borta, så lätt är det inte. På varje problem finns en lösning, det gäller bara att hitta lösningen på problemet.
Men när det kommer till människor, då stöter vi på ett lite större problem, och i vissa fall är dom problemen väldigt svåra att hitta lösningar på. För vi människor är svåra att få att tänka i andra banor, vi snöar in oss på vissa saker och då blir vi inte kontaktbara..Nu tror ju ni att jag har fått en knäpp men det har jag inte, för vi människor är svåra att förstå, man kan inte ändra på andra människor, vi kan bara ändra på oss själva och komma på att man kan inte ändra andra människor..Det man kan göra är att försöka att få dom att se en annan väg, få dom att se andra vägar, för alla vägar är inte raka, det finns dom som svänger, och runt hörnet kan det finnas en lösning..Man kan även träna på andra människor, det är en jätte bra träning att göra, det gör en mer tålmodig, det får en att förstå att mitt sätt kanske inte alltid är det rätta sättet, det kan få en att se möjligheter, men det kan även få dej att komma underfund med dej själv, du kan hitta kraften i dej själv, genom att träna på andra människor...
Men när det kommer till sorgen, hm där är ett stort beskymmer, det är något jag inte förstår...Den kommer fort och när man minst anar det, den slår in i kroppen som om någon står och slår en med en stor hammare..Den har jag svårt för att tackla, och på sorgen finns det inga lösningar, den får man bara låta vara hård, ledsamt, kämpigt och allt det som tillhör..
Jag önskar att man bara kunde slå på en knapp så skulle alla problem, krig, och allt annat ont i världen bara försvinna, men så är det inte, vi människor lever här på jorden, och vi alla har en mening här att uppfylla, vissa prövas mer en andra, men det är meningen med livet.

Tanke............

Yster jag tänker på dej, och jag finns här..