csintalan

Ja efter stormen kommer lugnet, stämmer inte i verkligheten, för det känns som om denna dom gjorde så att man känner sig mer maktlös än man gjorde innan. Det verkar som att det släppte ut nåt annat i atmosfären, som har liggat och pyrt. Det känns som om hopplösheten infanns sig med ett stort brak, att vad, hur ska man handskas med känslorna som kom som ett brev på posten!
Man hakar upp sig på saker som är obefintliga men som känns som stora, stora saker som inte fungerar fast man vill att det ska fungera. Hur svårt ska det vara att göra det man blir bedd att göra, men dom sakerna blir svåra att göra när inte hjärnan hänger med, man fastnar i ett läge där hjärnan går på tomgång, du hör vad dom säger men det kopplar inte för det är fullt, det är fullt att du inte hittar någon väg ut, förutom en väg som är helt ologisk i alla andras öron, för det du säger hänger inte ihop med verkligheten. Det du vill göra kan fungera men man måste har ekonomi för det, och har man inte det så funkar det inte. Svårt för dej att förstå, för vi täppte till din väg ut, den vägen ut som du tror hjälper din familj, för om du får ta den vägen ut, så hjälper du din familj med ett problem mindre att lösa, tror du, snällt tänkt, men för dej är inte problemet löst, för du löser inte problemet själv utan hjälp:(
Jag hoppas att vi kan nu lösa en liten del av ditt problem, när vi har varit hos läkaren och bup, jag hoppas att dom kan lösa några knutar åt dej, för du vill inte va såhär,för det är inte du!!

Om jag kunde lösa alla problem i ett nafs, så skulle jag göra det, om jag skulle kunna ta alla negitiva känslor och stoppa dom i en påse och kasta dom så skulle jag göra det, men negativa känslor går inte att stoppa i en påse.
Om jag kunde skulle jag kunna va överallt så skulle jag va överallt. Men jag är bara en människa, jag kan inte klona mig. Om jag kunde ta era problem åt er skulle jag göra det, och så skulle jag kasta dom så långt bort jag kunde, men jag kan inte det, men det jag kan göra är att vara där för er, prata med er, försöka att få er att se lite längre fram på vägen, förbi hindren!!
Försöka få er att se att ni har varandra, och att ni har åstakommit så mycket tillsammans, ni måste även om det är svårt att se förbi hindren som kommer i en rasande fart, att ta sats och hoppa tillsammans:)
Även när det känns som att ni vill ge upp, så har ni varandra trots era olikheter...
Denna tyckte jag var lite tänkvärd:)
Ha det gott...