Orken sinar!

När vägen blir för krokig, då önskar man att den kunde plana ut sig och bli rak, men tydligen så tycker herren där uppe att vi inte är prövade tillräckligt, så han kör ett varv till:(
Vad är det som gör att man blir så prövad genom livet??
Tänk om man ibland kunde tänka på andra, hur dom känner sig, hur dom mår, hur dom blir sårade?
Jag vill inte låta negativ, men varför blir det så att man bara tänker på sig själv när man mår dåligt, tänker man inte på dom som står och tittar som känner sig så maktlösa, att hur dom än vrider och vänder på sig så kan man inte hjälpa för dom ingen hjälp vill ha, eller är det så att dom inte vet hur dom ska få fram sitt budskap, vad det är som trycker dom?
Jag vill så gärna ta det onda och kasta det så långt bort det går, men när jag inte får tillgång till det onda så kan jag ju inte hjälpa:(
Vill bara att lugnet ska infinna sig så min syster får lite ro i sin själ, och henne familj får det lugnt..:)) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0