csintalan

Dåså då ska vi se vart vi ska börja, jo det blir rättegång och den börjar i juni, då fallet har gått upp till hovrätten, den lilla idioten vill inte ta sitt straff, sätt honom på en öde ö och ge honom ett gevär så kan han...ja, nu ska vi inte gå dit.
I måndags så stack min syster son hemifrån, efter ett litet gräl med sin mor, han gick hem packa en väska och drog, och lämna sin mor i spillror. Förstår att man mår dåligt, jag förstår att man gör misstag, men misstag kan man fixa om man vill, men vad ska man göra för någon som inte vill bli hjälpt?
Man kan skylla på andra, man kan säga att det är miljön man är i som är fel, man kan säga mycket, men det är så att det är inte alla andras fel att man mår dåligt!!
Man har ett egen ansvar också, man gör sina val här i livet, dom är både dåliga och bra val, när man väljer dåliga val så lär man sig av dom. Man måste också se att man själv är ansvarig för det man gör, man kan inte skylla ifrån sig för det man gör. Man up, take care of  your own business.
Vad ska man göra som förälder? Ta på sig att man inte ser, hör, inte kan vända ut och in på sig själv, ska man ta på sig ansvaret för det ens barn gör, ja det gör man ändå, ska myndigheter sitta och tala om det för en när man redan är nere för räkning? Om detta hade varit Amerika hade jag kunnat stämt dom jävlarna, och fått ett fett skadestånd för det:) men tyvärr är detta inte Amerika, och tack för det, men det ger er inte rätt att stampa på min syster som har gjort allt för sina barn!!! Gör fortfarande allt för barnen, fast hon går på knäna, ska hon ner i avgrunden, för att ni era jävlar ska se att det är inte bara att se till barnet, man måste också se till föräldrarna, och min syster kan inte tillåta att han knäcker en familj, för att han mår dåligt, när han inte tar emot den hjälpen som ges..!! Gå på det, gör det, vem ska ta upp honom sen, när socialen vänder honom ryggen, jo det blir vi, vi som är så dåliga just nu, som inte ser att han mår dåligt..
Man har ett eget ansvar om sitt liv, eget ansvar när det kommer till sina problem, ett eget ansvar att vilja ta hjälp, när man gör nåt som inte är rätt, då får man ta konsekvenserna av sitt handlande!! Hoppas vid gud, att du vet vad det är du vill, för vi är här nu!
Inte sen, när du kommer på att du har begått ett stort misstag, att vända din familj ryggen, som alltid har kämpat för dej.

Jag förstår inte alls..........för jag börjar att gå på knäna med....men inte riktigt än...först ska syster med familj upp över vatten ytan........
Sen jag:((
Jag älskar dej Alex...men jag förstår inte alls, förstår inte alls, man känner sig lurad, så varför fortsätter man??

// Christel

Idag hade vi möte på råd & stöd, och det var ett efterlängtat möte för min del, även om det är jobbigt så är det skönt att ha dom. Det får en att se på saker, på andra perspektiv, även om jag själv tycker att jag är duktig på att se saker på olika sätt, så är det bra att ha någon som kan påpeka ett annat sätt att se det.
Jag har ju inte (än ska jag väl säga) brustit på mötet, fast det har varit nära många gånger, å jag måste säga att jag är så stolt över dom att dom visar sina känslor. Jag känner att om jag brister då kommer det att brista rejält, och det klarar jag inte, jag vill inte få den ångesten som gör att jag inte kan andas, då rummet blir litet och paniken kryper på. Fick det när jag bodde på brunnegatan, och den känslan, obehaget, vill jag inte känna igen, fick en liten attack av det en gång påväg till jobbet. Straxt efter att mamma dog, då jag fick svänga av E22 för att jag inte kunde sluta gråta, känslan av att inte få luft, känslan av att det är nåt fel på en, nej tack jag avstår, bättre att ha det ned stoppat i ryggsäcken så länge det går, å det finns mycket med plats kvar.

Jag önskar många gånger att jag hade min mamma att prata med, nu har jag ju inte det, och det är så svårt ibland att inte ha henne kvar.
Jag saknar henne enormt mycket och det gör så ont när saknaden kommer:(