csintalan

Då så har man tränat i 3-dagar med hästen, och det var lärorikt må jag säga..Både häst o ryttare är nog rätt så fulla i huvudet med tips som man har fått..Hästen har skötts galant det är bara jag ryttaren som måste finslipa på mina brister jag har..För han gör ju rätt om jag hjälper honom, ganska smart faktiskt..

Hästarna är nu flyttade till distorps stallet, och min lilla häst har skötts sig bra för att få gå till o från träningarna i denna nya miljö, har även fått sett och höra dom stora arbetsfordonen som finns i närheten och han skötte sig kanon..Vi trivs bra i stallet, det är lugnt och trevligt folk, så det ska nog bli bra där..

Imorrn ska jag iväg till det gamla stallet och packa med mej resterande av grejorna vi har där, och så ska jag mocka ur boxen..

Så ha det gött så syns vi..

Denna dag är det 4 år sen min mor gick bort, minnena är lika starka som den dagen vi satt på akuten, inne på rummet. Hon skulle ju bara andas lite för att sen få åka hem, men hon kom aldrig hem, vi gjorde det, chockade och undrade om det var sant. Vi kom hem kl:04.00 på juldagsmorgonen, hade sagt adjö till mamma för sista gången..
Att vakna upp och känna sig så tom, är en känsla som aldrig går bort, trodde aldrig att man kunde känna så, men det kan man, även idag kommer den känslan, det är då man vill sätta sig ner och bara gråta, och hoppas att någon kan ta en härifrån..
Jag har inte varit på kyrkogården idag, jag har ångest för det, att jag inte har varit i minneslunden och tänt ett ljus, men det känns inte som om hon är där, ärligt talat så vet jag inte vart hon är.. Vi skulle ha tagit en urna, då hade man haft en plats att gå till, men nu har vi bara minneslunden..
Igår firade vi jul, för första gången på 4 år, det var roligt, att ha nästan alla samlade, vi skålade och önskade mamma god jul...
Man ska ta vara på varje sekund, varje minut, för man vet inte vad som händer, och när det händer kan det vara försent.....Fråga mej, jag vet...

Ta hand om er, och god fortsättning..

Då har man fixat julklapparna klart...puh skönt, sen bar det av å hämta transporten och jag kan säga att stödhjulet hade frusit, så det var lite svårt att veva upp det men det gick, ack den som ger sig..Det börjar närma sig julafton, stod idag och tittade på min mors fotografi som jag har satt i sonens rum, och det slog mej att det är ju 4 år iår, och saknaden är lika stor fortfarande, men vi har ju lovat att vi ska fira jul i år så, det är bara att försöka få det till att bli bra, framför allt för barnen skull.. Idag har vi sagt hejdå och god jul i stallet, det är vemodigt och träligt, men vi red lite och drack varm glögg och åt lussebullar..För på fredag flyttar vi till ett nytt stall, ska bli spännande och se hur det är där..I mellandagarna så ska jag på kurs med sune var av anledningen till att vi flyttar lite tidigare...
Ha det gott och ta vara på varandra, tiden står inte stilla..
//Christel

Snö, snö, snö, och en massa snö, hur kul som helst. Sitter på jobbet och ska göra det sista dygnet, skönt för det tar ju på en när man jobbar så länge, men det är skönt när man får långledigt.
Min kära lilla gula bil, var lite trög att starta i dag, förståligt med tanke på att det faktiskt har varit -17 grader här, så jag förstår att den hostar sig igång, men när man fick hålla på en stund och övertala den att det vore bra om den gick igång, så starta den.. Så nu är den avborstad och förhoppningsvis så kommer det inte mkt mera snö nu.

Jag saknar ihjäl mej efter min häst, för jag skulle så gärna vilja ut och pulsa i snön med honom, galoppa på fältet, gud vad härligt, men det får vänta tills imorrn..

ha det gött i snön,d et ska jag ha..

Snö i stora last har det kommit, det är kul, och fint,det är mysigt på nåt sätt, det blir lite ljusare.
Idag fick hästen stå inne på grund av väder och att vattnet hade frusit, stackarn, han var så besviken, men samtidigt så vet jag att han ändå bara hade stått med ändan mot vinden och inte rört sig ur fläcken.
Var lite upprörd förra gången jag skrev, är fortfarande lite sur men har lugnat ner mej lite, man ska ju inte ta ut nåt i förskott förrän man har pratat och fått lite perspektiv på det hela..Men ibland är det inte mycket som behövs för att man ska gå i taket..

Livet går ju vidare, det stannar inte upp, och tur vore väl det, men ibland önskar jag att det kunde stanna upp så man hann och fundera lite i lugn och ro..
Nu när julen närmar sig, hysterin är total, då önskar jag att livet kunde stå stilla bara i några minuter så man hann att andas.
Men det gör det inte, det går vidare med all dess glans, stoppar inte för nåt.
En tanke kommer här:

Minnen är som fotspår i cement. Det finns för alltid bevarade. Även om du  önskar att de inte fanns där.

Ha det gott...

Vet inte varför jag satte in denna bild, men jag tycker att den passar lite iallafall.
Känner mej lite frustrerad, och lite förbannad, fast jag nog inte ska vara det, så är jag det iallafall, känner mej bedragen om man nu kan säga så.
Går mitt liv ut på att jag ska behöva träna på alla människor, jag har redan tränat och lärt mej, behöver inte träna längre.. Varför går det inte bara att lyssna och förstå, varför göra en ändring som gör att man vet att den personen kommer att gå upp i limmningen för den ändringen. Vad är vitsen med det? Varför jag, varför kunde det inte vara någon annan som får den träningen, elr är det min lott här i livet och gå runt och träna på människor, vad ska det leda till..Man kan ju inte ändra på andra människor, så vad är vitsen med detta, vill dom att man ska sluta på grund av att man inte tycker det är roligt längre, ska man inte få trivas med den man jobbar med längre, är dä det som är vitsen...Jag fattar inte, det är helt ok att röra om i grytan, men gör man det för att det bara är en prestige grej, elr är det så att sina personliga åsikter kommer in, att nu ska vi visa vem som är boss..
Eller går detta att förhandla bort, jag kanske inte ska ta händelserna i förväg, utan låta tiden utvisa...
Jag är bara så besviken, funderar på om  detta gör att man vill säga hej då..

Tankar snurrar, får vänta tills jag får svar, förhoppningsvis imorrn...
Fortsättning följer:(

Problem kommer aldrig ensam, och när dom kommer så kommer dom som ett blixnedslag.
Tänk om man kunde ta allas problem och stoppa dom i säck och kasta den så skulle alla problem vara borta, så lätt är det inte. På varje problem finns en lösning, det gäller bara att hitta lösningen på problemet.
Men när det kommer till människor, då stöter vi på ett lite större problem, och i vissa fall är dom problemen väldigt svåra att hitta lösningar på. För vi människor är svåra att få att tänka i andra banor, vi snöar in oss på vissa saker och då blir vi inte kontaktbara..Nu tror ju ni att jag har fått en knäpp men det har jag inte, för vi människor är svåra att förstå, man kan inte ändra på andra människor, vi kan bara ändra på oss själva och komma på att man kan inte ändra andra människor..Det man kan göra är att försöka att få dom att se en annan väg, få dom att se andra vägar, för alla vägar är inte raka, det finns dom som svänger, och runt hörnet kan det finnas en lösning..Man kan även träna på andra människor, det är en jätte bra träning att göra, det gör en mer tålmodig, det får en att förstå att mitt sätt kanske inte alltid är det rätta sättet, det kan få en att se möjligheter, men det kan även få dej att komma underfund med dej själv, du kan hitta kraften i dej själv, genom att träna på andra människor...
Men när det kommer till sorgen, hm där är ett stort beskymmer, det är något jag inte förstår...Den kommer fort och när man minst anar det, den slår in i kroppen som om någon står och slår en med en stor hammare..Den har jag svårt för att tackla, och på sorgen finns det inga lösningar, den får man bara låta vara hård, ledsamt, kämpigt och allt det som tillhör..
Jag önskar att man bara kunde slå på en knapp så skulle alla problem, krig, och allt annat ont i världen bara försvinna, men så är det inte, vi människor lever här på jorden, och vi alla har en mening här att uppfylla, vissa prövas mer en andra, men det är meningen med livet.

Tanke............

Yster jag tänker på dej, och jag finns här..

Då är flytten klar, mamma är utstädad, puh jobbigt var det, men nu är det klart, lägenheten är besiktad och klar så nu kan man lägga det bakom sig.. jag har julpyntat lite i köket och i min son´s rum. Jag har även gjort iordning ett fotografi till hans rum, det var jättejobbig, för den känslan som kom över mej gjorde ont, men jag vet att hon är glad att hon får vara med i vårat nya hem, han har fått ett fotografi på mormor...Gud vad jag saknar henne, kommer fortfarande ihåg, många minnen svallar när man ser på kort, många bra och många dåliga..

Jag säger: Inget...

Det finns inget att säga, hoppas att stämmningen kommer och att vi kan ge våra barn en bra julafton..

Ha´t